Föreläsningar om kulturkompetens

Det pratas kors och tvärs om kulturkompetens gällande transkulturella möten, vilket är en viktig kunskap. Det är lika viktigt att ha förmågan att kunna integrera den i sin verksamhet. Som anställd inom vuxenpsykiatrin och privatpraktiserande psykoterapeut har jag mångårig erfarenhet av möten och behandlingar av människor från olika kulturer. Dessutom bär jag med mig egna erfarenheter från att vara flykting.

 
För mig innefattar kulturkompetens också kunskaper om olika sub-kulturer inom samma kultur och i mångkultur. För att ta upp ett konkret exempel var jag inom en kort tid på flera olika evenemang: 1) en modern dansföreställning om gay kärlek och sexualitet, 2) en konsert av en kvinnlig, lesbisk rappare, 3) en balett gala, och 4) en 1960-tals hyllningskonsert.

Besökare av dessa evenemang betraktas ofta som att vara involverade i subkulturer, vilka samexisterar och är underordnade majoritetskulturen i stort. Jag anser att det är viktigt att ifrågasätta majoritetskulturen utifrån "Vi-" och "De-tänk" och utifrån fördomar. Det är viktigt att förespråka respekt för "De Andra" och respekt för olikheter. Men hur ofta handlar föreläsningar om kunskaper som i sin tur bidrar till den önskade attitydförändringen och ökad acceptans för olikheter?

En annan aspekt på kulturkompetens är olika generationers syn på sin livsvärld. Det finns såväl skillnader och likheter mellan till exempel 80-talister, 90-talister eller de födda runt 2000-talet. Generationerna påverkas ofta på olika sätt. En relevant fråga att behandla är hur exempelvis 80-talister och 90-talister präglas av samtida samhällsvärderingar kontra dagens samhällsvärderingar beträffande att vara ung i en familjekonstellation, i rådande samhällsnormer samt i trender via sociala medier?

Varje generation har sitt signum och svårigheter skapade av bland annat den tidsanda de växte upp i och som de formades av. I mitt arbete träffar jag dagligen unga vuxna mellan 18 och 35 år som har kraftig ångestproblematik och/eller depression samt befinner sig i olika slags över-determinerade kriser. En signifikant bidragande orsak till att väldigt många av dem hamnat i detta tillstånd är på grund av att en vanlig utvecklingskris förvärrats av att unga vuxna inte fixar att uppfylla kraven på den så kallade mallen för hur en människa ska vara. Utifrån mina yrkeserfarenheter anser jag att det inom detta område finns en del att lyfta fram och belysa.